Lamberth

Jag har bestämmt mig för vad jag ska ha denna bloggen till och den ska bli en utvecklings sida, I hur man ändrar sigjsälv så andra människor med liknande problem kan läsa och kanske slippa behvöa gå igenom allt jag gått igenom utan få lite genvägr.


Nu denna helgen och veckan har jag lov, då lämnade jag göteborg för att åka hem till det lugna landet o södra skåne. När man kommer hit hamnar man i ett stadie av att bara vara...man bara är, vilket jag har ganska svårt för i göteborg då det alltid händer saker, och i detta stadiet blir det att jag tänker mycket, då jag inte umgås med folk här eller hittar på något speciellt att göra. Jag sitter/ligger i min säng i mitt barnrum och tänker på allt mellan himmel o jord.

Denna heglen har HUR vill jag ändra mig HUR vill jag bli, för de hr ju hänt SÅ mycket de senaste åren att jag känner själv att jag hat tappat mig, om jag ens någonsin hittade mig, Så jag har varit ärlig på migsjälv och frågat HUR är min personlighet? Jag hr gått igenom mina negativa sidor och positiva

Positiva

*Glad
*Empatisk
*Trevlig
*Hjälpsam
*Bra lyssnre
*Social (lätt att prata med folk)

Som ni ser har alla dessa sakerna hur Jag är mot andra och inte migsjälv, jag sulle tex vilja skriva "bra självkänsla/självförtroende"

Negativa


*Svartsjuk
*konrolerande
*Parnoid
*Misstror (människor och deras intentions (blev engelska kommer inte på de svenska ordet)
*Isolerande (mot migsjälv)
*Tror att llt är mitt fel
*Söker bekreftelse!
*Ändar mig efter folks vilja o inte min


De finns fler, men detta är väl de mest allvrliga. DE jag vill jobba med de jag SKA jobb med eller snarare de jag jobbar med redan. Och jag tror stark att alla dessa kopplas till sjlälvförtroendet och självklänslan,


De som gör mig så arg, är att ALLT kan jag koppla till min barndom ch skoltid, Sakerna jag fick uppleva rädsln jag fick stå ut, sagen jag fick ta... Allt de kan kopplas till hur jag är idag.. Jag menar när du VARJE dag i 10 års tid får höra tt du är värdelös och inte borde få leva...Klart att man tillsut tror på det och ens självförtroende och sjävkänsl aär inte den bästa, men NU har jag ingen anledning att känna så. Ingen alls, Jag gör de folk vill att jag sk göra för att jag vill bli omtyckt, men jag är redan omtyckt, Jag känner mig som en kameleont som bytar färg efter humöret, fast jag bytar personlighet efter personen jag är med..

Jag ändrar mitt sätt att prata, mitt sätt att använd ord, tonfall, allt. Visst gör all detta beropende på vilken social situaiton man är i, Men jg gör det med vr männska jag möter och sammtidigt söker ajg bekreftelse för att må bättre i 2 miuters tid, beger att höra att jag ser bra ut, frågr ofta hur jag framsälls mot andr och dylikt.. Och när jg då inte har lyckats med mitt mål "att vara ll tillags" då knäcks jag totallt och gör skerna bra väre genom att ÄNNU MEr va som andra vill.. Detta måste sluta!

Jag har redan skrivit ett låååångt inlägg om min svartsjuka så behöver ej skriva om den.

kontrolerande/paranoid är kopplat till svartsjukan, MEN vill tillägga att njag inte vill kotnrolera I vad personen gör, UTAN jag vill veta vad personen gjort, för att jag är nyfiken och ja bara vill veta. Men har förstått nu att de har en engativ verkan då jag inte sett de negativt i den bemärkelsen. Då när jag frågar vad hr du gjort idag/träffat ngn särskilt, så är de väl en dubbelsidig fråga jag undrar för att jag bryr mig (lite för mycke men Ändå) och för att veta om de är ngn särskild som personen umgåtts med vilket kopplas till svartsjukan.

Paranoid min tankar o logik försvinner och jag ser bara den verklighet jag ser o inget annat. men de är bättre än innan.


Isolerande och misstro. På¨grund av min barndom isolerar jg lätt migsjälv, jag drar mig till den/dem som visar mig kärlek o liknande, och är bara med dem, för jag vet att jag kn lita på den/dem och att jag inte blir sårad.

jag misstror folk lätt då nästan alla jag låtit komma in mig på skinnet har sårat mig på något sätt, har övergivit mig, så då blir de att jag har svpårt att lita på folk och att man isolerar sig till ett fåtal människor.

Tror att allt är mitt fel:har med att sök bekreftelse och vända mig efter folks vilja, och de har en koppling till att såfort när något gick sönde rhär hemma när jag var liten, eller att något gick snätt eller dyl, Så sa min fader direkt att de va mitt fel, ALLT som hände var mittfel. Allt som gick fel de va Sebastians fel. Så de sitter nog kvar än.

Detta är vad jag kommit fram till i min personlighet och jag vet mitt mål har redan jobbat i snrt ett halvår med många av skerna och JAG SER EN SKILLNAD. Man måste jobba aktivt nästan varje dag med dina problem som du vill ändra då de är svårt att bryta ett mönster som man lltid gjort, de tar tid. Men de är värt alla tårar man fäller.

Det händer att jag bara iblnd bryter ihop o gråt och de beror på att de är så mycket jag känner mycket som slåss i huvudet som man gör ALLT för att få bort, och de är tyvärr inte många som förstår de..Inte mång som förstår hur plågsammt de är att se hur ens sätt att va skadar folk och ensjälv och man förösker göra något åt det men att folk inte ser utveckling,

De är något jag stött på redan. Jag har märkt en skillnd ansträngt mig HÅRT för att få bort vissa saker, så fpr mna höra. Ja men jag töntke så eftesrom de är sådn du är. Då känner man ett stort misslyckande från min sida, liksom kan inte ens de jag har jobbat att förändras kan inte ens du ändra de i dig att jag ÄR inte så längre.

Säger såhär FORTSÄTT MED JOBBET, ge inte upp ge de tid, tillslut kommer de också se att du inte är så längre.


Sebastian

"Våga vara den du är"